Specifikationer:
• 3-pcs Wizard II-7 Maple neck.
• Mercanto body.
• Jatoba fretboard w/white dot inlay.
• Jumbo frets
• Edge-Zero II-7 tremolo.
• Quantum-7 (H) neck pickup.
• Quantum-7 (H) bridge pickup.
• 009/.011/.016/.024/.032/.042/.054 D'Addario EXL strings.
• Black hardware.
Passande etui: M300C.
Passande bag: Ibanez IGB540-BK.
Halsen:
• Scale: 648mm/25,5".
• Width at Nut: 48mm.
• Width at Last Fret: 68mm.
• Thickness at 1st: 19mm.
• Thickness at 12th: 21mm.
• Radius: 400mmR.
Mickarna är Ibanez QM-7, kopplade på en 5-läges switch med gemensam ton och volymkontroll.
Lägena man kommer åt på switchen är.
1. Stallmick i serie*
2. Stallmick splittad** ihop med splittad mittmick.
3. Mittmick
4. Halsmick med spolarna kopplade parallellt***.
5. Halsmick i serie
* Serie, båda spolarna på micken är kopplade i serie efter varandra och micken ger så mycket output och kraft den är designad för. Läser du om micken på tillverkarens hemsida så är det detta läge som blir beskrivet. Micken är då brumutsläckande och helt tyst.
** Splittad, att micken är splittad betyder att en av mickens två spolar stängs av och blir en singlecoil (bara en aktiv spole). Det gör att man får hälften av den output och kraft micken har när spolarna är kopplade i serie. Micken förlorar sin brumutsläckande förmåga när en spole stängs av. Men läge 2 och 4 är brumutsläckande och tysta då den aktiva spolen på stall (läge 2) eller halsmick (läge 4) är kopplad i parallell med mittmicken.
Det ger ett svagare, ljusare och mer öppet ljud med en renare, tydligare och fastare bas. Ett ljud som passar väldigt bra till rena och halvdistade ljud (eller för all del, att öppna upp även ett hårt distat ljud). Eftersom bara en spole är aktiv kan man välja om man vill ha den aktiva spolen mot stallet eller mot halsen, vilket påverkar hur den låter, varmare närmare halsen och ljusare närmare stallet (kräver att man fysiskt vänder micken i gitarren).
*** Parallell, mickens båda spolar är kopplade parallellt med varandra.
Det ger ett svagare, renare, tydligare och lite basfattigare ljud än när spolarna är kopplad i serie.
Hur mycket svagare micken blir av att kopplas i parallell finns det inget entydigt eller exakt svar på, det beror helt på mickens konstruktion. Mickar som är konstruerade av två likadana spolar blir det ca 25-33 % av den output micken har i serie när man kopplar den i parallell, somliga mickar blir ännu svagare än så och somliga har kvar så mycket som 50 % av den output den har i serie. Pratar man motstånd (ohm) så har den ca ¼ av den ohm den mäter i serie kvar om man kopplar den i parallell (på en mick med två likadana spolar).
Droppet i output gör också micken mer dynamisk, ljudet blir mindre komprimerat och reagerar mer på nyanser i ens anslag och spel. Det blir, till exempel, en mer framträdande skillnad mellan lösa och hårda plektrumanslag.
Det är ett extremt användbart läge för att få ett svagare, renare, tydligare och mer dynamiskt ljud, oftast använt i halsläget. Kanon för att få till ett bra rent ljud ur en lite hetare humbucker som annars lätt blir burkig, platt, steril och livlös. Eller för att rensa upp en otydligt halsmick när man spelar med distade ljud, eller varför inte för att få ett mer öppet och levande crunch ljud.
Skillnaden i output upplevs inte som så stor som det på pappret kan verka som, speciellt inte med distade ljud. I hetare humbuckers är parallellkoppling oftast ett bättre alternativ än att splitta för att komma åt ett svagare och mer levande ljud.
Micken är fortfarande brumutsläckande och tyst.
